Apropå debatter i olika sammanhang om skolan där det framhävs att folk som är ”fattiga” och har mindre utbildning inte hjälper sina barn med läxor lika mycket som människor med högre utbildning och högre inkomster.

Min mamma gick sex år i folkskolan och började jobba på mössfabriken i Motala när hon var 14 år. Hon var ingen dum och outbildad person för det, läste inga böcker men var väl insatt i världspolitiken och omvärlden. Hon uppmuntrade mig till att utbilda mig och göra det bästa av mitt liv. Pappa var trädgårdsmästare och jobbade häcken av sig men hade ändå tid att uppmuntra mig att spänna bågen, att våga ha mål och drömmar. Resultatet blev att jag blev lärare.

Föräldrar, oavsett utbildningsgrad och inkomst, kan hjälpa sitt barn med skolarbetet genom att ge struktur och uppmuntran vid läxläsning. Jag har arbetat på en skola i 22 år där 98 % av eleverna har föräldrar från annat land. Vid utvecklingssamtal blev det så tydligt att mamma som inte kunde engelska ändå kunde sitt barn med engelska glosor genom att säga det svenska ordet som barnet sedan skrev på engelska samtidigt som det lärde sig vad det hette på arabiska. En pappa såg till att hans två barn gjorde läxorna vid köksbordet medan han lagade middag. Han visade att det var viktigt att de fokuserade på skolan. De fick berätta vad de gjort i skolan under dagen och vad de lärt sig. Läxan gjordes, sedan var det dags för fotbollsträning eller lek. Många föräldrar jag mötte var inga litteraturälskare men uppmuntrade ändå sina barn till att läsa högt för dem hemma.

Allt detta har inget med utbildningsgrad eller inkomst att göra utan att man ger sina barn tid och omsorg. Barnen är vår framtid oavsett föräldrars bakgrund, bildningsnivå eller inkomst!

Många är vi som har åsikter om skolan. Även eleverna. Vilka enkla krav har de på sina lärare? I DNs artikel idag om karriärtjänster tydliggörs det bra av några elever i Nacka. Lektioner med hög nivå och tydlig struktur, regelbundna utvärderingar av undervisningen, intressanta lektioner så att eleverna inte tröttnar. Helt enkelt en lärare som tycker att det är kul att undervisa, är kreativ och själv fortsätter att utvecklas. En lärare som gillar pedagogiska utmaningar.

Många unga lärare har det tungt i vardagen. De har ännu inte samlat på sig den erfarenhet som behövs och behöver stöd av mer erfarna kollegor. Detta ska nu förstelärarna kunna hjälpa till med. De ska vara coacher, bollplank, mentorer. Samtidigt är det är sätt att själv utvecklas inom sitt yrke och stanna kvar i skolans värld. Tanken är att större delen av lärartjänsten ska bestå av undervisning och ca 10-20 % av pedagogisk utveckling. För detta ska försteläraren få en löneökning på 5 000 kr.

Frågan för mig är ifall lärarna är redo att fördriva Jante från skolan och låta en del kollegor göra karriär och samtidigt vara kvar i undervisningen. Jag hoppas verkligen att det blir så att de som vill tillåts växa. Barnen är Sveriges framtid och våra elever är värda de bästa lärarna. Framtiden börjar i klassrummet! Alla elever och lärare ska kunna nå sin fulla potential i dagliga magiska möten i klassrummet. Att vara lärare är det viktigaste yrket vi har i Sverige – och roligast!

Skolan är något som engagerar de flesta i landet och det med all rätta. Barnen är vår framtid och läraryrket vårt allra viktigaste. Barnen ska ha de bäst utbildade pedagogerna och det finaste huset i byn ska vara skolan. Just nu ser det inte riktigt ut så. Trots idogt arbete under sex år har skolresultaten inte vänt. Det tar tid att vända en oceanångare brukar folkpartiledaren Jan Björklund säga. Idag har facken och utbildningsministern på DN debatt enats om 10 förändringar som ska rädda den svenska skolan. Bred enighet inger hopp. Min förhoppning är att den svenska lärarkåren känner stödet från regeringen och får oceanångaren vänd i rätt riktning.

Några av punkterna som nämns i debattartikeln är självklara, andra känns nya. Jag tog min lärarexamen 1983 för 30 år sedan och då var övningsskolor där lärarkandidaterna tillbringade en hel termin (VFU) en självklarhet. Jag tillbringade våren 1982 på Saltsjöbadens samskola under översyn av min mentor Eva Alpen. Av henne lärde jag mig alla bra små knep som gjorde att jag klarade verkligheten ute i skollivet. Vi ägnade mycket tid till didaktik och metodik. Alla lektioner utvärderades och min lärarpersonlighet byggdes upp även där. Eva och jag gjorde prov i engelska tillsammans och rättade tillsammans. På det sättet fick jag lära mig hur bedömning gick till och vad som var viktigt att tänka på. Jag fick struktur på för- och efterarbetet som följde mig genom yrkeslivet. Administrationen bestod förutom koll på resultaten av närvarokontroll, föräldrabrev och förberedelse inför kvartsamtal och betygskonferenser. Jag hade tid att ägna mig åt mitt huvuduppdrag, det att vara pedagog. Något som jag älskade. Att vända ut och in på mig själv för att få en elev att förstå problemet och sedan se pengen ramla ner. ”Nu förstår jag!”. Lika roligt varje gång.

Antagningspoängen 1978 till lärarlinjen var höga och jag var en av de bästa i klassen. De som inte var lämpliga att bli lärare avråddes, så lämplighetsprov känns inte så nyskapande men viktigt. Lärarlegitimation hade kunnat bli verklighet redan då. Det är en hygienfaktor för mig. Alla undervisande lärare ska vara behöriga i det de undervisar i.

Efter 27 år som lärare tjänade jag 28 000 kr; alldeles för lite. Löneutvecklingen var de sista åren alltför dålig. Det var alltid de nya lärarna som skulle få bra lön för att de skulle stanna kvar i yrket. Men det var vi äldre som hade erfarenheten och tålamodet. Karriärtjänster är en bra början på att höja yrkets status. Höjda lärarlöner är eftersträvansvärt även om jag personligen hellre skulle se satsningar på bättre arbetsmiljö för såväl lärare som elever. 10 000 kr mer i månaden gör ingen lärare lycklig ifall den dagliga arbetsmiljön är kaos.

Det viktiga är att stärka skolans ledarskap, lyfta fram goda exempel och arbeta långsiktigt. Att då utbildningsministern och de fackliga företrädarna enats om detta är bara att gratulera till, men nu måste det bli verkstad!

Vilken härlig inledning av denna familjesöndag! Tack Drumming Demons under ledning av Jocke Anterot för att ni signalerade starten så tydligt av denna Kulturens dag som ni alla är hjärtligt välkomna till! En dag som tidigare varit musikskolans dag och nu har bytt skepnad i nya lokaler. Det har förvandlats till en gemensam dag då alla verksamheter i Väsby kultur ska vara med och visa upp sig. Till och med forntiden Gunnes gård kommer hit till framtiden.

Varför är ni inte med den 8:e juni då det är Väsbyfestivalen, var en fråga jag fick i veckan. Mitt svar blev att Kulturens dag är allt för viktig för att drunkna i den stora festivalens utbud. Våra värdefulla fina verksamheter med engagerad och duktig personal och fantastiska barn och ungdomar är väl värda en helt egen dag då de ska få lysa som solen.

Många timmar av engagemang i form av planering och övande ligger bakom allt vi kommer att få möta i eftermiddag. Ett stort och hjärtligt tack till alla som har arbetat hårt för att göra denna dag möjlig. Ni gör ett fantastiskt jobb.

Varför är då kultur viktigt? Människor växer i möte med kulturen. Kulturen lär oss mer om världen och om oss själva. Vi stärker vår förmåga att ta ansvar för vårt eget liv och att se andras behov. Vår kreativitet ökar. Musik, drama, konst och litteratur utvecklar oss, ökar vår förmåga att dra självständiga slutsatser och förstå sammanhang. Därför måste vi alla få möta kultur på många olika sätt och i många sammanhang genom hela livet. Viktigt är att skolelever både får uppleva kvalitativt god kultur som åskådare men också själva får prova på olika former av kultur under sin skoltid. Värdet av eget skapande kan aldrig underskattas.

Vi genomför nu den största kultursatsningen på många år i Väsby, något som jag som folkpartistisk ordförande i kultur- och fritidsnämnden är glad och stolt över. Sommaren 2015 kommer Väsby att ha ett nytt kulturhus i form av ett scenhus bredvid Messingenhuset, vilket innebär en ny hemmascen för musikskolan som kan fortsätta att utvecklas positivt. Vårt fina bibliotek inne i Messingenhuset kommer samtidigt att ha utökat sin yta med 300 kvm, där bl.a. barn- och ungdomsdelen kommer att bli något alldeles extra. Något att verkligen se fram emot!

Min förhoppning är att ni är extra hungriga just nu. Riktigt sugna på något extra. Vi kommer att få smaka på ett härligt smörgåsbord av kulturupplevelser: musikskolans rockgrupper, Väsby Symphonic band, kammarmusik, poesi för de små i form av Poesifabriken, Gunnes gård och ungdomarna från Vega. Var och en av dessa verksamheter är värda ett eget tal. Vill ni veta mer om verksamheterna är ni välkomna att ta med er ett exemplar av foldern Väsby kulturklassiker 2013 innan ni går hem idag. Det är ett sätt för oss i kultur- och fritidsnämnden att på ett enkelt sätt synliggöra den fantastiska kulturverksamhet som finns i vår kommun. Om du besöker 6 eller fler verksamheter och skickar in folderns signatursida till kommunen får du ett diplom och en jubileumsbok. Varför inte gå hela vägen och under 2013 besöka alla tolv verksamheterna. Då får du en extra liten överraskning.

Vill ni höra mer musik redan ikväll, är ni välkomna till Väsbykörens konsert i Gamla kulturhuset, då man inleder firandet av sitt 40-årsjubileum som kör. Kören består av 30 glada körsångare under ledning av Mats Gålnander. Kl. 18 börjar deras konsert i 70-talets tecken.

Ella Fitzgerald var en amerikansk jazzsångerska som gick under hedersbenämningen ”The First Lady of Jazz”. Ella var en av USA:s absolut största sångerskor under 1900-talet inom jazz och populärmusik. Hon sa några ord som jag vill rikta till alla ungdomar idag:

Ge inte upp, fortsätt att göra det du brinner för. Bara det finns kärlek och inspiration har du alla förutsättningar för att lyckas.

Väsby har hjärta, något jag är stolt över! Låt oss visa det i kulturens namn idag! Let the show begin!

Jag och många andra med mig inledde morgon med att se en nyhetssändning och samtidigt ögna igenom morgontidningens rubriker. Dessa beskrev fortsatta bränder och förstörelser i Husby och nu även i andra förorter. I SVT:s Gomorron samtalar justitieminister Beatrice Ask med en representant från organisationen Megafonen om hur förtroendet för poliserna ska återvinnas i Husby. Samtalet visar tydligt på den klyfta som finns att överbrygga. Poliserna ges skulden för det mesta som har hänt. Vad som verkligen hände får en internutredning utreda. Där fanns det också tvivel; ska det verkligen ske. Det kanske inte är så konstigt att det finns tvivel om detta när många männsikor i området har sina rötter i länder som präglats av diktatur och korruption. Men det som händer ursäktar inte att ungdomar förstör andras egendom. Det är vanliga medborgare som får sina bilar förstörda, människor som ska ta sig till sina jobb på morgonen och istället finner sin egendom vandaliserad.

Det som sker i dag visar på vikten av dialog och att se varandras rädslor och behov. För att ta steget framåt måste ungdomarna ges chansen att göra sina röster hörda, då menar jag alla ungdomar. Det finns massor av ungdomar som gör sitt bästa efter sina förutsättningar utan att lyfta upp en sten och kasta mot brandmän eller sätta en bil i brand. Ungdomar som lever ett tufft liv med stora utmaningar, men ändå väljer rätt sida av lagen. Hur vill dessa ungdomar utveckla sitt närområde? Hur kan vi hjälpa uppgivna föräldrar som inte kan hålla barnen hemma på natten? Många frågor finns att besvara. Arbetet med att förändra måste börja nu! Tillsammans!

Ganska talande är en annan nyhet, den att fotbollshuliganerna får klara sig utan större polisuppbåd i kväll! Poliserna gör sin insats på annan plats!

DN:s granskning visar att det tar tid innan elever som blivit grovt mobbade får uppgörelse och skadestånd. Den visar också att vi vuxna är för dåliga på att göra något åt mobbningen; vi ser mer reagerar inte. När vi väl gör det är det oftast för sent. Den utsatta eleven har fått lida alldeles för länge. Mobbade barn mår dåligt som vuxna, mobbare mår dåligt som vuxna. Ett samhällsproblem som lever kvar i vuxenlivet.
Det är rätt att föräldrar ska ställa krav på skolorna att åtgärda mobbningsproblematik då det dyker upp. Det är inte lätt som lärare att ensam ta tag i det, men tillsammans med arbetslaget och stöd från skolledning går det. Skolan är skyldig att anmäla, utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling. Varför är det då fortfarande så många barn som får lida dagligen?
På arbetsplatser över hela landet mobbas vuxna. Hur ska vi då kunna begära att våra barn ska klara av det vi vuxna inte klarar av själva? På TV visas så kallade ”skämt” på bästa sändningstid och barn gör som vi gör. Våga göra skillnad och säga stopp på din arbetsplats när någon är rolig på någon annans bekostnad! Se din medkollega i ögonen och säg något positivt. Vi kan inte älska alla, men vi kan behandla varandra med respekt.

Från vänster till höger: Kommunalråden Kristina Klempt (FP), Per-Erik Kanström (M), Maria Fälth (KD) samt Johan Magnusson (C).

Frågeformulering till folkomröstningen av nordvästra Väsby – Väsby sjöstad

På en pressträff i eftermiddags ute i Kairo informerade vi gruppledare för de fyra partierna in Allians för Väsby om hur vi ser på frågan som ska ställas i folkomröstningen den 14 september 2014.

Vår grundinställning har varit att frågan ska hänga ihop med den fördjupade översiktsplan som alla väsbybor kunnat ta del av. När vi röstar om något ska det reflektera verkligheten. Utvecklingen av Väsby sjöstad bygger på tre huvuddelar- bostäder i from av Väsby sjöstad, utveckling av Sättra och naturreservatet i Runbyskogen. Att föreslå en frågeformulering som utesluter någon av de tre huvuddelarna är inte demokratiskt, säger Per-Erik Kanström, kommunalråd (M).

Vi vill skapa nya rekreationsområden och mötesplatser för väsbyborna. Därför är utvecklingen av Sättra är en mycket spännande del av detaljplanen som lämnar utrymme för många möjligheter, säger Kristina Klempt, kommunalråd (FP).

Naturreservatet i Runbyskogen är en central del av helheten i utvecklingen av nordvästra Väsby. Hållbarhet och ett miljötänk i framkant är för oss viktiga aspekter i projektet, säger Johan Magnusson, kommunalråd (C).

Det känns bra att det är medborgardialoger och community plannings som format den fördjupade översiktsplanen. Vi presenterar en frågeformulering som direkt speglar väsbybornas åsikter, säger Maria Fälth, kommunalråd (KD).

Allians för Väsby väljer att presentera sitt förslag då samrådsmöten med oppositionspartierna hållits under våren där man ännu inte kunnat formulera ett gemensamt förslag. Alliansen anser att väsbyborna i god tid innan folkomröstningen måste få veta vad folkomröstningen ska handla och att de ges god tid att sätta sig in i frågan om utvecklingen av nordvästra Väsby.

Med utgångspunkt i öppenhet och förankring i verkligheten föreslår partierna i Allians för Väsby att frågeformuleringen för folkomröstningen ska formuleras på följande sätt:

Kommunen har tagit fram en fördjupad översiktsplan för Nordvästra Väsby med bostäder i Väsby sjöstad, utveckling av Sättraområdet och ett naturreservat i Runbyskogen. Anser du att planen ska genomföras?

Efter den 14 september 2014 vet vi hur utvecklingen av Väsby ska fortsätta. Vi tänker respektera valutgången. Frågan är fortfarande hur oppositionen ställer sig.

Pia Widegren, utvecklingsledare och tidigare lärare, intervjuas idag på DN:s Insidan. Rubriken är Lärare som finns på nätet får bra kontakt med elever. Nätmobbningen ökar, vilket är mer än beklagligt. Skolan för en kamp mot mobbning även i den reella världen och där är det ofta uppförsbacke. Fortfarande saknas antimobbningsplaner eller planer mot kränkande behandling på ett flertal skolor i landet. Att då begära att lärare på sin fritid ska kasta sig ut på nätet för att på så sätt få bra kontakt med sina elever känns lite magstarkt. Lärarens vardag är tillräckligt fylld med lektioner, möten och administration utan att det behövs läggas på ytterligare ett stressmoment. Detta var min första reaktion på Pias ord.

Under mina 30 år som högstadielärare har jag försökt vara så elevinriktad som möjligt och lagt ner alldeles för mycket av min förtroendetid och egentid på elevvård, lektionsförberedelser och efterarbete. När datorn blev ett verktyg för mig i undervisningen på 1990-talet satt jag många nätter och jobbade med elevuppsatser som skrivits med ordbehandlare. Att använda datorn som verktyg vid fri skrivning var något som stimulerade eleverna till egenproduktion, speciellt killarna, som tyckte det var frustrerande med felstavning och skämmig handstil. Nu blev innehållet i det skrivna tydligare och de var oftast väldigt stolta över det de producerat. Elevkontakterna sköttes på rasterna och vid behov på lektionstid. Veckans klassråd gav alltid utrymme för viktiga samtal och eleverna var enligt min uppfattning ganska uppriktiga. Naturligtvis fanns det saker som jag borde ha vetat, men frågan är ifall det var min uppgift som lärare att leta rätt på informationen eller ifall det var förälders uppgift att informera mig. En avvägningsfråga.

Lärares närvaro (och föräldrars närvaro) på nätet kan leda till bättre relationer. Att föräldrar har koll på vad barnen eller ungdomarna gör på nätet är av större vikt än ifall läraren är där. Läraren ska inte behöva ta över föräldrarnas uppgift att vara förälder. Jag finns på Facebook och har alltid haft som linje att bli vän med mina elever efter att de har lämnat skolan och att det är de som måste söka upp mig. Lärare ska ha tid att under skoldagen bemöta och bekämpa den mobbning som tyvärr sker under skoltid och all mobbning ska anmälas. Barn och ungdomar som mobbar fortsätter oftast med det som vuxna. Därför gäller det att fånga upp problemen i tid och ge dem den hjälp de behöver, såväl utövare som offer. Vi vuxna måste bli mycket bättre på att lyssna och ta barnen och ungdomarnas oro på allvar!

Pia har fått mig att reflektera över behovet av vuxennärvaro på nätet. Jag blir mig bara mer övertygad om att vi vuxna måste bli bättre på positiv närvaro i motsats till all negativ vuxennärvaro som finns på nätet i form av vuxna som vill utnyttja barn och ungdomar. All heder till vuxna som finns ute på sociala medier och bekämpar kränkningar och grooming! Keep up the good work!

Ett kulturmiljöprogram är ett dokument som redovisar vilka miljöer i kommunen som på olika sätt har värde för kulturmiljövården. Kultur- och fritidsnämnden har fått i uppdrag, både i det kulturpolitiska programmet och av kommunstyrelsen, att inleda arbetet med att ta fram ett sådant dokument.

En kvalitet med betydelse ur flera perspektiv är att kunna få uppleva historien i vardagsmiljön. Närvaron av det förgångna betyder mycket för vårt välbefinnande – historiska inslag varierar och berikar stadsbilden, ger den identitet och historisk förankring.

Klas Lundkvist från Upplands Väsbys hembygdsförening har helt rätt i att arbetet måste omfatta hela kommunen och inte bara de delar där det finns mer eller mindre aktuella detaljplaner. Arbetet måste präglas av helhetssyn på kommunens utveckling och historia. Kulturmiljöprogrammet ska fungera som ett självständigt kunskapsunderlag men har även stort värde för intresserade Väsbybor som vill veta mer om kommunens historia.

Kultur- och fritidsnämnden ser fram emot detta projekt, då det befintliga programmet har 25 år på nacken och då det finns flera olika grepp som kan göras för att inom projektet lyfta kulturmiljöfrågorna, så väl i samhällsplanering som i förmedling gentemot medborgarna.

Just nu pågår ett arbete för att ta fram en projektbeskrivning och en organisation kring projektet. Kundvalskontoret och kontoret för samhällsbyggnad kommer att jobba tillsammans med frågan. Preliminär projektstart blir till hösten 2013. Hembygdsföreningen kommer att bjudas in till ett möte i början av hösten.

Hembygdsföreningen har en ovärderlig kompetens och kunskap vad gäller kommunens kulturmiljöer och kommer självklart vara delaktig i framtagandet av ett nytt kulturmiljöprogram.

Det är bra att kommunantikvariefrågan lyfts fram. Jag är överens med Hembygdsföreningen om att det är att föredra att ha egen kulturhistorisk kompetens än att hyra in konsulter. Detta kommer att beaktas när de ekonomiska förutsättningarna så tillåter. Tyvärr ges inte utrymme för en tjänst som kommunantikvarie denna budgetomgång.

Elever som engagerar sig, elever som vill ta ansvar – är det vanligare än man tror? Jag har längre trott att eleverna tappat tilltron helt till skolans värld, men så är inte fallet. Igår hade jag förmånen att tillsammans med min kommunalrådkollega Maria Fälth (KD) ha den tredje träffen denna vår med elevrådsordförandena från Väsbys högstadieskolor. Glada skratt och mycket energi kännetecknade mötet. Viljan till förändring finns. Det viktigaste för eleverna är arbetsron.

– Hur definierar ni arbetsro? frågade jag.

– Det är när alla gör sitt, när man kan sitta och småprata utan att störas av andra. När alla kan vara i klassrummet utan att behöva skickas ut i korridoren. Ofta störs vi av det som sker ute i korridoren. Det är som om väggarna har hål.

– Det är jobbigt när kompisarna använder mobilen och lärarna inte vågar ta ifrån dem mobilerna.

Syftet med våra möten med dessa ungdomar är att ge dem inspirationen att våga förändra, våga ta tag i viktigare frågor än skolmaten – en fråga som alltid står på agendan och som kan diskuteras i hur många timmar som helst.

Som tack för deltagandet vid vårens träffar fick eleverna kommunens jubileumsbok Där färgstarka människor möts (eller som jag säger Där färggranna människor föds).

Nu har vi redan bokat in höstens första träff den 20 september. Vi hoppas hoppas då att några av de gamla ordföringarna blivit omvalda men även att skolor som saknar elevråd finns med, t.ex. Runbyskolan. Elevdemokrati är viktigt! Vi ses den 20/9!